Ämnets utveckling i waldorfskolan
Under de första årskurserna utgår undervisningen i kemi från elevernas lekar, gemensamma klassutflykter och promenader. Genom årstidernas växlingar observerar eleverna vattnets olika aggregationstillstånd i naturen och får vara med att tända en eld och samtala och reflektera kring förbränning. Hos en del waldorfskolor finns det tillgång till en smedja som eleverna besöker, där de kan bekanta sig med kolet, elden och järnet. I årskurs 3 är ämnet kemi fortfarande integrerat i den övriga under- visningen men tar en större plats än tidigare, t.ex. inom undervisningstemat kring bondens år, traditionella yrken och husbyggnadsprojektet. Liksom i tidigare årskurser är det praktiska inslaget centralt. Begreppet avdunstning belyses t.ex. när eleverna genom kokning får fram salt ur saltvatten. Genom att t.ex. baka, safta, sylta, och genom att stöpa ljus får eleverna bekanta sig med processer som kokning, kondensering, smältning och stelning. Inom temat bondens år kan de få kärna smör och ysta ost och uppleva hur lösningar och blandningar kan dela upp sig i olika beståndsdelar. Eleverna får ta del av ytterligare ex- empel på kemiska processer i samband med växtfärgning av garn. De får också rita och göra enkla beskrivningar av de processer som de arbetat med.
Människors användning och utveckling av olika material genom historien tas upp när klassen planerar och genom- för ett praktiskt bygge. Ett annat inslag i undervisningen i årskurs 3 är den svenska bergsindustrin då eleverna bl.a. får lära sig om järnframställning. De kan i samband med detta få besöka en gruva eller en masugn, och de kan också få bygga en enkel kolmila. På ett levande och konkret vis får de undersöka egenskaperna hos olika material och sortera dem efter t.ex. utseende, magnetism, ledningsförmåga eller om de flyter eller sjunker i vatten. De får också undersöka hur olika vardagliga föremål är tillverkade och om de kan källsorteras.
I årskurs 4 och 5 integreras kemiämnet främst i biologi- geografi- och historieperioderna. Mat och näringsämnen berörs i samband med undervisningstemat människan och djuren i årskurs 4. I historieundervisningen får eleverna möta exempel på hur människan konserverat med olika beredningstekniker. De kan få prova att med hjälp av salt vattna ur olika grönsaker och jämföra väts- kemängden. I undervisningen i geografi kan eleverna få ett regionalt perspektiv på vilken typ av mat och vilka beredningsmetoder som använts på olika platser i Sverige och Norden. I samband med det får eleverna lära sig om vilka näringsämnen som finns i olika typer av mat såsom grönsaker, säd, frukt, kött och fisk.
Under historieperioden i årskurs 5, om det antika Egypten, tar man upp den kemiska processen vid mumifiering, något som eleverna brukar finna mycket fascinerande.
I geografiundervisningen i årskurs 5 behandlas vattnets kretslopp och i botanikundervisningen får eleverna genom ett konkret, levande och konstnärligt betraktelsesätt lära sig om fotosyntesen. Luftens egenskaper och rörelser skildras i undervisningen om klimatzoner i årskurs 6.
I geologiundervisningen i årskurs 6 lär eleverna känna olika mineraler och grundämnen, var de förekommer och hur de bildas, förädlas och omformas i naturen. Eleverna får möjlighet att fördjupa sina kunskaper kring vattnets olika aggregationstillstånd genom att arbeta med beskrivningar av vattnets formande kraft. Begrepp som vittring, nötning och frostsprängning lyfts fram. Även begrepp som syra och bas blir belysta. Under geologiperioden skildras vidare hur fossila bränslen bildas genom biologiska och geologiska processer. Eleverna får jämföra fossila bränslen med förnyelsebara bränslen. De olika typerna av energi, och olika förutsättningar för en- ergianvändning och energiutvinnande, lyfts fram med ett globalt perspektiv. I anknytning till perioder i geografi och geologi får eleverna läsa och diskutera aktuella artiklar om till exempel oljeutsläpp, syrebrist i sjöar, mineralut- vinning, energiförbrukning och återvinning. Eleverna får också arbeta med en rad frågeställningar kring materiens uppbyggnad och oförstörbarhet och kring hur allt ingår i ett kretslopp. På så vis erövrar eleverna redskap för att kunna bidra till en hållbar utveckling.
Olika ämnens egenskaper undersöks och prövas av eleverna genom praktiskt och konstnärligt arbete i projektform i de olika hantverken t.ex. keramik, smide och träslöjd. Här får eleverna laborera med kemiska reaktioner, t.ex. genom att praktiskt pröva på förbränning. Eleverna får även göra undersökningar och projektarbeten i olika steg genom praktiskt och konstnärligt arbete. Eleverna dokumenterar sin arbetsprocess från planeringsstadiet till slutresultatet i både text och bild.
Ett centralt undervisningstema i årskurs 7 är materiens förvandling, och eleverna får studera förbrännings- processer för både naturmaterial och syntetiska material, och också för mindre vardagliga material som alkohol, fotogen, rent kol, svavel och fosfor. Genom att studera olika restprodukter efter förbränning får eleverna arbeta med syra-bas begreppen. Till årstematiken hör även kalkens tekniska kretslopp och egenskaper hos de klas- siska metallerna; guld, tenn, kvicksilver, bly, silver, koppar och järn. Eleverna får lära sig att lämna självständiga och korrekta skriftliga redogörelser för experiment och att dra eventuella slutsatser. De arbetar med frågeställningar kring vad som händer när olika material tar eld och brinner upp, hur ämnen förvandlas av eld, hur snabbt olika material brinner och vilken färg lågorna har. Vardagliga ting som till exempel stearinets förbränning i ett stearinljus studeras noggrant. Genom att experimentera, samtala och jämföra olika erfarenheter, och genom att ibland göra om experiment och till sist noggrant dokumentera det hela, får eleverna en större förtrogenhet med de egna sinnesförnimmelserna.
Näringsämnenas kemi är temat för årskurs 8 som behandlar kolhydrater, protein, lipider, mineral och vitaminer. Hälsoaspekter av olika näringsämnen, olika odlingsmetoder, livsmedelskvalitet, livsmedelsindustrins metoder och var olika närings- och nyttoväxter odlas är andra teman som tas upp. Eleverna får laborera med näringsämnen som t.ex. socker, stärkelse och protein. Andra viktiga områden som behandlas är förvaring av näringsämnen; hur nedbrytningsprocesser kan fördröjas genom torkning, saltning, infrysning m.m. Man tar också upp skillnaden på raffinerade livsmedel som vitt socker och polerat ris och oraffinerade livsmedel. Hur sockerhalten i blodet regleras av hormon och vad diabetes innebär tas upp både i kemi- och biologiundervisningen.
I årskurs 9 behandlas den organiska kemins uppbyggande och nedbrytande processer samt också bearbetning av naturråvaror. Fotosyntesen och dess ekologiska betydelse fördjupas, och ljusfas och mörkerfas behandlas. Vidare introduceras hur liv utvecklas i aeroba och anaeroba miljöer med exempel från kompostering, förruttnelsepro- cesser och jäsning. Även alkoholjäsning och alkoholernas kemi och betydelse för den kemiska industrin tas upp. Andra viktiga områden som berörs är hur dietyleter framställs och deras inverkan på människan, och hur man framställer estrar. I anknytning till estrar nämns hur växterna framställer smak och doftämnen i form av de eteriska oljorna, och man tar upp deras betydelse för parfymframställning. Ytterligare en anaerob process, petroleumbildningen, som på många plan har stor bety- delse för det moderna samhället, behandlas. I årskurs 9 presenteras även en översikt av kolets kretslopp.
Det är viktigt att eleverna steg för steg kommer så pass långt i sin abstraktionsförmåga att de i årskurs 10 till 12 kan förstå hur de modeller, som idag används vid beskrivning av materiens uppbyggnad och reaktioner, har vuxit fram.